Efter sista seriematchen stod det klart att våra killar i Sportrådet avslutar sina roller, alla tre: Andreas Ström, Rickard Söderlund och Olle Kristoffersson. Jag fick i igår chansen att ta ett snack med Andreas om detta.

Ja Andreas. Hur känns det nu, några dagar efter det är klart att ni i sportrådet avgår
– Det är tomt! Det är en konstig känsla. En tomhet som man inte riktigt trodde skulle infinna sig. Det känns som man inte har något att ta tag i. Men nu har vi släppt det och då får man släppa det. Man känner redan att man får tid över.

Jag pratade med dig ute på planen, när vi stod och samtalade när lagen var och bytte om. Du var nervös sa du, väldigt nervös och att du inte skulle kunna sitta still på läktaren. Hur var matchen ur den synpunkten
– Det är som jag sagt tidigare, hade vi ramlat ur hade det varit ett stort misslyckande. Klarar vi oss kvar så var det mer – det gick vägen! Det var jobbigt. Samtidigt hoppades jag att Karlstad skulle vinna men då kanske vi hade behövt vinna med. Nej, det var en jobbig konstig känsla då det var sista matchen med den rollen vi hade.

Hur skönt var det när Oddevold gick ifrån i sin match även om du då hoppades på Karlstad och det stod klart att vi till och med skulle kunna förlora vår match. Kunde du slappna av sista 20-30 minuterna?
– Nej, det kunde jag inte. Det är ju så att man vill jun aldrig förlora en match, oavsett hur det går. Det hade varit gått med en seger i sista matchen. Samtidigt såg man i mobilen att Oddevold gjorde 3-1 och 4-1 och då kändes det klart för oss. Men som sagt man vill alltid vinna matchen.

Om vi tittar på säsongen då, en mardrömsstart med 8 förluster på de 9 första matcherna. Hur jobbigt var detta för er i sportrådet?
– Just då var det inte så jobbigt för oss. Vi såg vilka skador vi hade. Vi trodde att Ylber Maloku snart var tillbaka. Christoffer Söderlund skulle snart vara i form igen. Jesper Mattson kom bättre in i det och Isac Ohlsson. Alla skulle hitta sina roller. Sedan kom ett sommaruppehål och vi fick värvat in lite spelare. Det var då det var jobbigt för oss, när fönstret öppnade. Då inte alla serier hade kommit igång. Ingen ville lämna sina lag då serierna inte kommit igång. Dom som var i andra klubbar gick bra och ville då inte komma till ett lag som låg dåligt till. Det var en jobbigare period för oss än under inledningen av serien.

Man har ju inte undgått att se en del kritik mot er framför allt med en inledningsvis tun trupp som då även drabbades av skador. Går det bara att borsta av sig sådan kritik eller är det jobbigt?
– Dom som pratar hade inte full insikt i vad vi gör. Så den kritiken är jag för gammal för att ta åt mig. Så länge tränarna och föreningen trodde på oss så kändes det bra för vår del.

Nämnde ju skador ovan. Vi fick ju en grymt jobbig skada på framför allt Ylber Maloku. Hur jobbigt var det när hans comeback hela tiden fick skjutas upp för att slutligen gälla hela säsongen.
– Det som var jobbigt där med Ylbers var ju att man sköt på comebacken i en månad i stöten. Då värvade vi ingen mittfältare. För vi hade mittfältare och behövde vi inte fler när Ylber kommer tillbaka. Markus Svensson spelade, Christoffer Söderlund kom tillbaka, Lukas Bäckström, Philip Hällgren och Victor Edvardsson. Så vi hade fem spelare till tre positioner så det fanns ingen anledning att värva.

– Vi hade stor tro på att Ylber skulle komma tillbaka och han tränade hårt på planen med löpning och vi trodde verkligen han snart var tillbaka. Men så blev han borta resten av året, och så försvann Markus Svensson med skada i samma veva och då blev det jobbigt med båda två borta.

– Skadan på Ylber var tung och vi vet vad han har för kvalitéer. Hade han varit frisk tror jag inte vi befunnit oss i den positionen det nu blev kan jag säga.


Med tanke på en tunn trupp numerärt och skador, hur viktigt var det att vi fick in tre spelare på kort tid, Patrik Adamczyk, Shad Omar och Noel Lindahl
– Jätteviktigt att fåin dom. Förutom skadorna tappade vi Lukas Berntsson som skulle studeria i USA och Thomas Reinfjord som skulle studera i Oslo. Så att Patrik, Shad och Noel kom in var ”tvärviktigt”. Det gjorde direkt att vi blev fler på träningar, bättre fart. En kille som Shad överraskade på mig och man kunde inte se att han var förstaårssenior. Patrik fick stabiliserat försvaret när Jimmie Larsson gick sönder med. Så det var otroligt viktigt att dom kom.

När kände du att: Nu vänder det för laget, dom kommer att klara detta
– Jag var nog aldrig orolig att vi skulle ramla ur då jag tyckte att vi hade kvalitén i laget. Vi var inte utspelade i matcherna utan var med i dom och fick skitförluster som mot Vänersborg och Stenungsund hemma. Så jag var aldrig orolig men visst, lite nervös då vi låg där vi låg. Segrarna vi tog var inte så mycket glädje utan det var mer lättnad och nu klättrar vi i tabellen.

– Vi har dessutom alltid varit starka på hösten. Men viss, tankar fanns på vad gör vi om vi åker ur? Vi hade hela tiden saken i egna händer vilket var bra. Med de matcherna vi hade kvar på slutet, vinner vi inte dom då har vi inget i tvåan att göra. Så jag var inte orolig då vi hade allt i egna händer.

Hur viktigt tror du det var för laget att hänga kvar i serien?
– Jätteviktigt. Inte bara för laget utan för hela föreningen och hela norra Bohuslän att det finns ett lag i div. 2 i norra Bohuslän. Så inte allt bara flyttas till större ställen. Och det hade varit tråkigt för Grebbestad att fylla 100 år i 3:an. Mycket roligare att fylla 100 år i 2:an. SÅ det var viktigt för föreningen och framför allt för killarna som kämpat utan gnäll.


Som förhandlare med spelare. Hur jobbigt är den biten? Som jag förstått är det en hel del arbete som krävs och ni har lagt ner många timmar.
– Vissa spelare är jättelätta. Man bara ringer och pratar med dom och det är inga problem alls. Dom är jättelätta. Sedan finns det dom som vill ha mer betänketid vilket man får acceptera. Sedan finns det dom som bara vill ha pengar och dom är jobbigare att prata med och dom får man avvisa. Killarna man pratar med, det är ju mycket som skall passa ihop med familj, barn, restider…

Om vi då tittar lite på orsaker att ni slutar. Vad är dina orsaker?
– Det är ju framför allt att jag har ett företag med mina syskon som tar mer och mer tid. Kan jag inte komma upp på så många träningar som jag vill, kan jag inte ge 100 % så skall jag inte vara kvar, så enkelt är det.

Som jag förstått med Rickard så är det besvärligt med hans jobb som ofta är helger och kvällar bland annat
– Ja, jättesvårt. Han jobbar nätter, natthelg, daghelg så det blir mycket pussel för hans del.

Och Olle väntar tillskott och spelar fortsatt i Bullaren vilket gör att han får dåligt med tid över
– Ja, och dessutom har han köpt hus. Så hans tid räcker inte till heller. Det är ju inte bara för oss att komma till en träning. Vi har en timmes resväg till Siljevi, till och ifrån. En träning tar för oss 4 timmar.

Vad är ditt roligaste minne från tiden i sportgruppen?
– Oj, svårt. Jättesvårt. Jag tror nog att den största glädjen är att alla i Grebbestad är så ödmjuka och välkomnande. Det är nog den största glädjen. Alla i föreningen är på samma nivå, alla jobbar för varandra, det är nog den största glädjen.

– Den största besvikelsen kan jag ta med! Kvalet till div 1 borta med Berga. Det är det jobbigaste under resans gång! Det var inte alls lika jobbigt när vi trillade ur 1:an året innan borta mot Husqvarna. Allt runt omkring med planen, ny plan skulle fixas till, målen skulle flyttas så låg det en fin konstgräsplan bredvid. Där hade vi slagit ut dom. Det är jag helt övertygad om.

Grebbestads IF tackar er alla för all tid ni lagt ner för klubben och önskar er alla lycka till i framtiden
– Tack så mycket och lycka till ni med.

I denna nyhet: Herrsenior A Andreas Ström