Jag vet inte var vi är nu men ungefär vid Oxberg skulle jag tro.

Jo, om man såg årets seriespel som ett långt Vasalopp så är nog det en rättvis beskrivning. Som säkert några redan vet så är det meningen att jag ska springa just Vasaloppet i slutet av augusti. Då går nämligen premiärupplagan av Ultravasan. 9 mil! 90 km!! Löpning! Tokigt! Jag har länge haft en målsättning att springa under 9 timmar, vilket rakt översatt skulle innebära att spela sex stycken fotbollsmatcher i rad. Men efter sommarens aktiviteter så har jag reviderat min målsättning något så jag tror att jag spelar sju matcher i rad istället. Känns mer realistiskt. Och därtill ännu mera tokigt.

Men när man pratar om ultralöpning så är det inte farten som är det primära utan distansen, och det viktiga är att ta sig i mål. Och skulle jag mot förmodan lyckas med den bedriften så ska jag ta mig tusan sjunga Stad i Ljus a capella i Ultrasklacken på nästa hemma match. Och skulle någon mot förmodan vilja sjunga med så är det bara att klämma i. Jag tror att vi kör i G. Ackordet alltså.

Ja, vart var vi? Oxberg ja. Jag vet inte vad jag känner riktigt. Missförstå mig inte nu, för jag är så sinnessjukt imponerad av vad A-laget har presterat så här långt i serien, men jag kan inte undgå att tycka att det har, ska vi kalla det slarvats, bort onödiga poäng. Ni är ju för faan bättre, mycket bättre än vad de flesta av motståndarlagen är! Nu tyckte jag förvisso att Lidköping var bra, men annars har det bjudits på poäng mot Lerum, Tibro och Ytterby. Poäng som skulle ha fört upp laget i den absoluta toppstriden men nu får det spelas om oviktiga slutplaceringar istället. Synd!

Därför var det extra tråkigt att laget gjorde sorti i Svenska Cupen i veckan. Vilken resa det skulle kunna ha blivit. Själv såg jag inte matchen, stod och drog gipsskruv istället. Prioriteringsfråga. Men Humle och Dumle på läktaren tyckte att vi bjöd bort den här matchen med alldeles för lågt försvarsspel och endast en toppforward. Bollen kommer liksom alldeles för lätt tillbaka i motståndarnas favör när man har en topp - blir för lättläst. Två, eller tre, skapar mer variation framåt och binder därmed upp fler antagonister i försvarsarbetet och med våran kapacitet på innermittfält så vågar jag inte säga emot. Var Mackan bäst på planen igen? Okej, jag visste väl det!

Kul ändå att de våra bjöd upp till match, men precis på samma sätt som det inte är farten utan distansen som är det viktiga i ultralöpning, så är det inte kampen utan vinsten som är det viktiga i fotboll. Glöm aldrig det! Vi ses i Lärje-Angered på tisdag. Funderar på att springa dit, så det är nog bäst att ge sig iväg.......