2022-08-15 18:53 ● Jan Svensson ● A-laget

Dramatiskt i fredags när Amel Licina svalde tungan

Det blev dramatiskt värre under fredagens match mot Säffle. När Grebbestad jagade kvittering föll inhopparen Amel Licina illa och svalde tungan. Men rådigt ingripande av spelare från båda lagen, ledare från båda lagen, publik och sjukvårdspersonal såg till att allt gick bra. – Just nu är jag bara stel i nacken. Jag vill tacka alla, säger Amel

Vid underläge 1-2 för Grebbestad startade Amel Licina en spelvändning när han revs ner av en motståndare och föll illa. Så illa att han inte hade chans att kontrollera fallet varpå han även svalde tunga och blev liggandes orörlig i en onaturlig ställning.

Men oerhört rådigt ingripande av först spelare som genast uppmärksammade alla om allvaret, ledare, publik och sjukvårdspersonal såg lyckligtvis till att allt gick bra och efter att ha blivit utrullad på bår kunde sedan Amel för egen maskin gå in och duscha och sedan åka och besöka vårdcentralen.

Nedan intervjuer med Amel Licina, Victor Edvardsson, William Andersson och Mattias Svensson

Bild ovan: Amel Licina i mitten och två av hjältarna, William Andersson och Victor Edvardsson



Amel, hur känns det idag?
– Tjenare, det känns bara bra. Bara lite stel i nacken, annars är allt bra.

Om vi börjar med själva händelsen där du svalde din tunga. Kommer du själv ihåg något av vad som hände?
– Jag kommer ihåg att jag lyfte bollen förbi vänsterbacken. Sedan kom deras vänsterytter i ryggen på mig och sedan minns jag inget mer.

Vad vill du säga till alla som snabbt var på plats och hjälpte dig?
– Jag vill tacka! Jag vill tacka var enda en som var där och hjälpte mig. Det är oerhört att höra att dom finns vid min sida och dom är på plats, det känns skönt. Jag ryser när jag tänker på det.

När du vaknade upp, blev då någon gång rädd? Fattade du vad som hänt?
– Det är klart att jag blev rädd, men adrenalinet var igång så jag tänkte ändå inte så mycket på det. Det var först senare…

Jag hörde att dom sa till dig att ligga ner, ligg kvar. Ville du resa till och fortsätta och spela?
– Det där minns jag inte. Jag minns när jag vaknade upp på båren när matchen är slut. Det vaknade jag till men att jag ville resa mig upp har jag inget minne av.

Du gick för egen maskin in i omklädningsrum och duschade sedan innan du åkte till vårdcentralen. Hur kände du dig då??
– Det snurrade lite men inte så farligt. Det gjorde mest ont i nacken så det kändes okej

Vad sa man på vårdcentralen?
– Jag var väl där i halvtimme, sedan skickade dom hem mig och sa att det var en grov nackspärr så det kändes skönt att höra.

Såg att du dagen efter hoppades på att spela i andralaget på söndagen, och du var ju med och gjorde dessutom tre mål Om du var med, ingen rädsla från fredagen?
– Jag sa till dom att jag ville testa. När matchen var igång var det inga problem så det var skönt.

Då tackar jag för intervjun och lycka till på dagens träning
– Tack så mycket, tack!

Bild ovan: Amel Licinas olyckliga fall


Victor Edvardsson, du var en av spelarna (i hemmalaget) som var nära när Amel föll illa. Hur upplevde du situationen?
– Jag såg att Amel fick en tackling och ramlade otäckt. Jag joggade fram och skulle kolla hur det var med han. När jag kom fram såg jag att han var avtrubbad och lät konstigt. Då ropade jag snabbt efter hjälp från publik och ledare, på vem som helst egentligen. Jag kände direkt att det här ser inte bra ut.

Du fattade snabbt att det var allvarligt
– Ja, jag såg på hans ögon och på ljudet han gjorde och hur han låg att det inte var något som stämde. Det såg väldigt otäckt ut.

Hann du bli rädd? Eller handlade det bara om att så snabbt som möjligt se till att Amel fick den hjälp han behövde?
– Först och främst handlade det om att ropa efter hjälp så han fick snabb hjälp. Sedan när det var massor av människor på plats och man själv kunde backa undan lite så blev man skärrad. Då trodde jag det var riktigt allvarligt.

Hur skönt var det att se Amel kvickna till?
– Det var jäkligt skönt! Jag såg han inne i omklädningsrummet efteråt. Då blev det trots förlusten en liten seger i det hela i och med att han mådde bättre.

Grebbestad jagade ju kvittering i detta skede av matchen, ,var det svårt att koncentrera sig på att spela efter detta?
– Jag hade lite svårt att fokusera innan spelet kom igång igen. Vi hade en lite samling med laget innan spelet startade igång igen. Men när spelet väl kom igång så kunde man fokuser även om det kanske inte var 100 %.

Bild ovan: Amel Licina lämnar planen på bår

William Andersson, en av hjältarna i fredags. Hur snabbt fattade du att det var allvarligt när Amel föll?
– Det var efter han trillat. Jag sprang fram för att ta en snabb frispark. Men så såg jag att han inte rörde på sig. Han låg där bara helt stilla. Jag agerade då på ren instinkt. Sprang fram och kollade hur det var. Hans ögon var helt borta så jag la han i framstupa sidoläge direkt. Sedan öppnade jag munnen på han och kollade och jag såg att tunga var vikt bakåt så jag körde in mina fingrar och fick fram tungan. Då kippade han till efter luft och så bet han till i fingret på mig. Efter där så kom alla andra fram.

Hann du bli rädd? Eller handlade det bara om att så snabbt som möjligt se till att Amel fick den hjälp han behövde?
– Jag tror inte jag reflekterade så mycket över det före en timme efter matchen. Man var uppe med adrenalin i matchen och jag handlade på ren instinkt. Nej, så ingen rädsla där och då utan det kom först en timme efter matchen.

Har du någon sjukvårdsutbildning så du vet vad man gör när något sådant här händer? Om inte, funderar du på att ta detta nu?
– Jag har några kurser som är bra till när man kommer till situationer som detta. Jag har bla jobhbat som personlig assistent innan och i skolan och då har vi fått gå lite kurser. Så det ligger lite i bakhuvudet så man vet hur man skall agera när det händer något.

Hur skönt var det att se Amel kvickna till?
– När han reagerade efter man fåt ut tungan och ville sätta sig upp var det väldigt skönt. Sedan såg man han när vi gick in efter matchen och han gick själv. Det var en lättnad. Sedan på kvällen skrev Amel till mig och tackade enormt mycket för vad jag gjort, då kändes det väldigt skönt!

Grebbestad jagade ju kvittering i detta skede av matchen,var det svårt att koncentrera sig på att spela efter detta?
– Personligen nej. Jag var så uppe i adrenalinet och matchen. Så det var först efter matchen, en timme senare som man reflekterade över vad som hänt.


Mattias Svensson, det blev dramatiskt i slutet av matchen när Amel föll illa?
– Ja, det kan man väl säga och det såg väldigt läskigt ut därifrån jag stod.

Hur snabbt fattade du att det var allvarligt
– Det var väl när jag såg att William Andersson var snabbt framme och försökte lägga honom i framstupa sidoläge och sedan började gräva i munnen på honom. Då förstod man att det här kan vara allvarligt.

Du fick ju snabbt löpa in och hjälpa till. När du kom fram hade andra redan lyckats få fram tungan?
– Ja, det hade dom. När jag kom fram kändes det som dom redan börjat få läget under kontroll. Det kom ju folk även från läktaren med som kunde detta och hjälpte till. Det känns som dom fick snabbt kontroll på det hela.

Hur går tankarna direkt efteråt, du skall ju trots allt leda laget i den fortsatta kampen för en kvittering
– Ja, det är klart. Det var läskigt när det hände men det var skönt att se han på båren. Han var då med i ”matchen” och pratade med oss. Så han såg ändå ganska pigg och fräsch ut. Annars hade det nog blivit jobbigare

Är du på något vis sjukvårdsutbildad? Om inte, funderingar på att gå något efter detta?
– Jag är inte sjukvårdsutbildad men jag har gåt HLR-utbildningen med hjärtstartare och så. Jag gick det med jobbet så det har jag koll på.

Amel verkar ju vara okej efter detta och tränar idag och spelade även med andralaget i går, antar du hoppas han kan vara spelklar till nästa match på lördag?
– Ja, det skall han vara. Jag pratade med honom redan på fredag kväll och lördag morgon och han säger att det inte är någon fara.

Mattias Svensson Victor Edvardsson Amel Licina William Andersson Tung förlust mot Säffle, 1-2 Amel piggare idag